Varma dagar. Väldigt varma dagar. Fuktigt och disigt och varmt. Underbart och oroande. Skärande vackert, tungt och drömskt. Dagar då man upplevde det som att kliva in i en annan verklighet, en annan dimension. Jag sjönk ner i naturens magiska, märkliga verklighet, förundrades, häpnade. Tystnaden var talande: minsta tjirp, kluck och surr nådde fram till mitt oroliga inre, vaggade mig lugn, visade att allt är i sin ordning.
Förvandlingen pågår. Till vad vet jag fortfarande inte, jag vet bara när jag går åt fel håll.
Nu blåser det gråruggigt runt knuten, en vind som konstaterar att hösten är här.
Jag bäddar ner min solbelysta själ i detta sista sommarminne i vetskapen om att farkosten jag åker omkring i, min kropp, är stadig och är stark nog att nära själen under vinterhalvåret. Och det kanske räcker så.
Lämna ett svar