Så kom den efterlängtade dagen då jag skulle köra hem Munin.
Mycket småfix blev det innan vi kom iväg. Vid provturen upptäcktes en oljeläcka som berodde på en plötsligt trasig oljeteycksgivare. Som av en slump hade Johannes en ersättningsbar sådan liggandes.
Jag var lycklig, ivrig och mycket spänd inför turen. För det första att köra en för mig ny, men gammal och nyrenoverad båt. Vad som helst kan gå fel.
Och sedan passera utanför Tjurpannan! Det har jag aldrig gjort förr… Värsta beryktade stället, så oskyddat, där hela havets dyningar dundrar rakt in mot klipporna efter flera dagars hård vind. Hjälp så läskigt. Ingen rigg uppe än, alltså inga segel att ta hjälp av ifall… Ja tänk vad mycket som kan gå fel…
Inget gick fel. Det gungade något fruktansvärt (tycker jag då) och jag var på helspänn men vi kom hem och vädret var strålande vackert.
Idag öser regnet ner och jag kan knappt fatta någonting alls. Jag har fått hem Munin! Nu ska attgöralistor skrivas.
Johannes och Petrus har trots att de är så unga genuin båtkänsla, kunnighet och hantverksskicklighet. Och bra uppbackning av morfar. Jag är grymt imponerad!
Tidlös verkstad där det mesta kan fixas.
… Och där rullar ekipaget ner mot efterlängtad sälta.
På väg!
Nu närmar vi oss Tjurpannedyningen…
Och nu andas jag ut i lugnare farvatten 🙂
Tjo !!!
Lämna ett svar