Kampsång för 2017

Jag har en nästan sönderspelad cd-skiva jag fick för länge sedan av en kär vän.
Det är "Sången som brast" - visor av den ryska skådespelaren, sångaren och poeten Vladimir Vysotskij. 
Sångerna framförs av fyra musiker från Åbo, och jag verkligen älskar deras tolkning av Vysotskijs sånger. 
Den sång som burit mig som starkast genom åren är Sången om jorden. 
Jag har letat efter en vacker version av den på nätet (för att kunna länka) men inga gör den så känslosamt och 
mittihjärtatträffande som Dick Holmström, Ari Hakulinen, Art Rintamäki och Bert Karlsson. 

Här kommer en tafflig inspelning från mitt vardagsrum, samt texten.
Tänk om detta kunde bli våra hjärtans kampsång för 2017... <3

Klicka här för att lyssna: 161231_0060

Nej, säg inte att jorden har dött,
att man inte kan så eller skörda
för hon har bara gömt sig en tid,
hon har burit en blodig börda.

Hon är sargad och svartnad av sorg
och besudlad av krigarhorden
men man tar inte sältan ur havet
och man tar inte modern ur jorden.

Hon är uppgrävd och sprängd och bränd
men hon är inte död, hon är sårad
och hon sörjer med människosorg
och gråter med människotårar.

Men hon väntar, hon uthärdar allt
räkna inte vår jord till de döda.
Hon ska klä sig i blommor och grönt,
hon ska älska och växa och föda.

Hon ska sjunga sin jordiska sång
fast hon ännu är skändad och skövlad
för jorden är människans själ
och kan inte förtrampas av stövlar.

Кто поверил, что Землю сожгли?
Нет, она затаилась на время.