Förra året beslöt pappa att satsa på sitt hus, och det var i grevens minut. Det regnade in lite varstans, det gick inte att lappa längre, så han kröp till korset och lät byta taket. Det blev bra. En anledning för familjen att samlas i arbete, och den goda känslan som följde av att förena nytta med nöje. Han blev så inspirerad av resultatet att han beställde ommålning av huset i år. För några veckor sedan påbörjades arbetet, som givetvis var mer jobb än beräknat. Huset har inte blivit målat på minst 60 år, troligen längre. Det har befunnit sig i en långsam, obeveklig utförsbacke, och jag hade några jobbiga år som ung att acceptera och respektera pappas inställning att låta processen ha sin gång.
Men nu – vilken helomvändning! Huset blir som nytt! Förvandlingen som pågår sträcker sig obeskrivligt långt utanför det ögat kan se. Som ringar på vattnet påverkas vi av det som nu sker. Det som inte någon av oss trodde någonsin skulle ske. En ny tanke vaknar, och en ny händelsekedja sätts igång. Berlinmurar kan falla utan förvarning, och en boplats i förfall kunde vakna till nytt liv när allt hopp tycktes vara helt släckt.
Värt att minnas i tider som dessa. Att hämta näring ur. Och hopp.
Leena
Å vilken fantastisk förändring! Från koja till slott, med familjekrafter ♡
Mycket slit, men underbart med familjen nära, bygger samhörighet.
Kram till er alla.
Kim de Bruin
Ja, verkligen, magiskt nästan!
Kram tillbaka <3
H
Oj, vilken förvandling!
Men också väldigt vackert, på ett lite sorgligt sätt, innan förvandlingen.
Men vad fint det blev!
Kim de Bruin
Det sköna tycks finnas lite varstans i livet… i både lycka och sorg… börjar även jag till slut ana 🙂
Kram!