Ord

Orden, överallt. Förklarande, resonerande, uppfordrande, argumenterande, tröstande, lockande, skrämmande ord. På nätet, i tidningar, på gatan, i mitt huvud. De väller fram, urskiljningslöst.

Att famla efter ord i dessa pandemiska tider. Att försöka hitta något att klamra sig fast vid, något som har flytkraft nog i denna galna malström. Att leta efter svar där inga pålitliga svar ännu formulerats. Att försöka skönja mönster, utvecklingskurvor, utfallsmöjligheter. Det kokar över nu.

Nä. Det går inte. Inga visdomar att hämta. Ingen tröst att finna. Allt är som det är. Jag ids inte försöka mer. Jag bygger istället. Bara det.

Pappa uttryckte saken rätt bra när jag antydde att han lät lite väl negativt inställd till sakernas tillstånd just nu: Ja, jag kanske låter så. Men varför tror du jag sätter tomatfrön i jorden egentligen?

Just det. Tack pappa. Jag lär mig lyssna bortom orden. Lär mig handla bortom tankar.

Att lita på livets flod.

Bygger vidare på mitt framtida, snart beboeliga hem. Här kommer bilder på den senaste månadens framsteg