Nyss hemkommen från en spännande föreläsning på Grebbestads folkhögskola med David Jonstad. Han som skrivit böckerna Kollaps och Jordad. Trots de hårresande fakta han redogör för, fakta som otvetydigt visar att västvärldens sätt att strukturera samhällen på befinner sig i en total kollaps, så känner jag hopp och framtidstro. Något nytt håller på att ta form. Ljusglimtarna finns, och jag kan välja att fokusera på dessa ljusglimtar, istället för att stirra mig olycklig på allt katastrofalt som sker. Det var otroligt kul att höra honom ”live”. Han bidrar till förändring!
Tänk vad många ljusarbetare som ändå är igång även här i vårt lilla hörn av världen… Ljusarbetare, ordet betyder i min värld människor som fokuserar på välgörande och snälla möjligheter och oförtrutet gnetar på att få dem att föröka sig.
Själv vet jag fortfarande inte riktigt vad jag kan bidra med i den kosmiska väven, men jag har hur som helst landat i att jag inte behöver ”veta”. Det enda jag behöver göra är att vara snäll mot mig själv. Sen uppstår vardagsmiraklen alldeles av sig själv.
Ett sådant är att jag imorgon åker till Uddevalla och köper mig en mountainbike med tillbehör för jag bara längtar så jag spricker efter att få fara runt bland träden och över stock och sten. Jag har nu nördat i flera dagar och tagit reda på nästan allt och räknat budget och troliga positiva effekter på min framtida hälsa. Det bubblar av glädje i mig, och då måste det ju vara rätt. Är så otroligt tacksam att min kropp börjar bli såpass återställd från utmattningen att jag kan börja ”träna”, dvs använda kroppen så den blir lite andfådd och svettig, utan att jag blir fullständigt utmattad efteråt. Under lång tid trodde jag faktiskt inte att jag någonsin skulle få känna kroppens krafter återvända, så när de nu gör det är jag lycklig som ett barn på julafton!
Tuva och jag åkte till Göteborg iförrgår och hälsade på hos Mirja och Anders, vi träffade Tuvas syster Tyra, sen for jag runt och provcyklade olika mtb. Vi sov över och nu är Tuva kvar där för att testa om det kunde vara kul att bli göteborgare. Det tycks gå utmärkt hittills. Det känns lite tomt här hemma, jag saknar henne verkligen jättemycket men glädjen över cykelköpet genomsyrar min tillvaro nu. Jag har lovat Tess massor med korta provturer i lagom takt så att hon ska orka hänga med ut i skogen till att börja med. Hon säger att det ska bli himla kul! Så hon verkar inte sakna Tuva alltför mycket, endast de första timmarna var hon lite förbryllad.
Imorgon är det jobb igen, och jag ser fram emot det. Det går bättre än förväntat. Jag måste verkligen hålla koll på min pedagogiska brunst, den bubblar under ytan och vill ut, men jag håller igen. Nöjer mig med att den bubblar 🙂
Allt känns bra. Livet är ok, och de skimrande stunderna blir allt fler.
Man kan säga att jag är på banan så smått. Man kan säga att utmattningen börjar klinga av. Man kan säga att jag vet att man inte ska ropa hej ännu, men att livet har börjat på nytt ändå.
Älskar det!
Lämna ett svar