Regnen avlöste varandra. Det gick liksom inte att få fart på byggandet. Men så plötsligt mjuknade vädergudarna och unnade mig respit. Vi hinner. Och den oljehärdade masoniten längst ner i bygget, den som fungerar som trossbotten, kommer klara sig torrskodd.
Jag har inte tagit på mig det lättaste projektet. I fantasin är det hela en baggis. Stugor har byggts förr, inga svåra utmaningar direkt, alla möjliga människor klarar ett sådant här projekt, så varför inte jag, tänkte jag. Men hejochhå vad jag får lära känna mina svaga sidor nu. Svårt med igångsättning, svårt med avslutande, kroppen klen och otränad, snål budget, höga krav och kontrollfreak, dessutom är det så förtvivlat svårt att ha flera bollar i luften. Och perfektionist. Jag HATAR att göra fel. Och jag har gjort fel, redan flera gånger, och jag HATAR det, för det grämer mig och väcker mig om nätterna och sedan håller hjärnan på och snurrar på högvarv för att undvika fler fel i framtiden. Inte kul. Jag önskar jag kunde stänga av skallen om nätterna.
Det positiva med det här syndromet är trots allt att jag inte har panik i grund och botten, för jag vet att jag kommer att klara biffen, hjulhuset kommer bli beboeligt och allt kommer att bli hyfsat ok i slutändan. Även om mitt tunnelseende gör att jag inte lyckas med några andra bedrifter under tiden. Och även om jag gnisslar tänder i förtret över att behöva vila, vila, vila mellan större arbetspass. För jag vill ju bli klar och det känns supertöntigt att behöva vila hela tiden. Som om man vore en barnunge.
Men, jag känner det, jag är ingen barnunge längre. Håller bara på och lära mig hur jag fungerar. Och det här fungerar, långsamt och ryckvis, men ändå. Jag bygger mig ett hem. Hisnande!
Bia
Oblivion- när du säger ordet är det som om munnen sänder ut mjuka såpbubblor, säger Anne Holt. Att glömma är att förlåta sig själv och andra. Jag kunde lika gärna valt ordet förlåtelse, men tycker att det har en allt för kristen klang, som om religionen har monopol på förlåtelse, fortsätter författaren. Oblivion,förgäta, glömma gör att du mår bättre än att älta.
Kim- känns som en visdom för dig. Kramar Bia
Hela intervjun med AnneHolt finns att läsa i Tidningen Vi okt 2019
Kim de Bruin
Hej Bia, roligt att höra från dig, blir nyfiken på artikeln! Och på hur du menar att jag ältar 🙂 Vet att jag kan uppfattas så genom den dystra klang mina texter ofta har. Melankoliker in action! Förlåtelsen som företeelse har hjälpt mig mycket, det är en del av min personlighet. Är både ”naiv” och förlåtande i situationer där andra skulle bli arga eller älta. Särskilt i mina relationer. Kanske är det mig själv jag behöver förlåta. För att inte vara den effektiva och glada människa jag har försökt bli hela livet. Det är en sorg att inse sina begränsningar. Kanske är det det jag ältar?
Finns du kvar i Gbg? Hur har du det? Vore så kul att träffas! Är regelbundet där för att besöka barn och barnbarn. Kram!!
H
Snyggt! Ser högt ut – kan man reva om det blåser upp? 🙂