Vintervecka

Dagarna går. Vet inte riktigt vad jag får gjort, men ska försöka räkna upp lite.

I två dagar röjde jag och städade som en galning inför fotografering av lägenheten. Nu ekar det här hemma, så tomt och rent är det. Katten och hunden tassar oroligt omkring, de tror väl att jag ska resa bort efter allt packande och bärande. Fotografen har fotograferat, jag har haft telefonmöte med mäklarfirman och annonsen är i det närmaste klar.

Det var hisnande att få se utkastet*. Oj, där är mitt hem, så konstigt, snart är det någon annans hem…

Samtidigt har jag studerat en oändlig mängd byggnadstekniska detaljer, lärt mig använda ett 3d ritprogram (sweethome3D) så att jag kan prova olika skisser och mått, kollat in youtubeklipp och läst bloggar och diskussionsforum om Tiny houses. Så himla spännande, det finns hur mycket som helst att lära sig. Nu mår man 🙂 Det är ju trots allt mitt favoritläge i livet: att få ägna all tid åt att nörda ner sig i ett nytt projekt.

Jösses, det här inlägget är verkligen besvärligt att skriva. Har försökt i tre dagar nu. Det är som när man är hård i magen – små harpluttar som motvilligt plumsar ner i toaletten enbart efter mycket möda… Alla intryck som surrar i min vardag splittrar skrivflödet, men nu ger jag mig tusan på att klara av att producera en text i veckan i alla fall. Oavsett hur strålande eller tafflig texten vill bli.

Apropå toalett, så är det faktiskt ett tema nu. Eller inte just det (toalett), men det får mig att tänka på hållbarhet. Miljö, kropp, sinne, liv. På något sätt visar det sig i allt jag gör nu. Det vill vara hållbart. Mitt framtida lilla hem på hjul, och mitt liv från och med nu, ska så långt min ekonomi tillåter det vara hållbart i alla aspekter. Och medan jag grubblar på hur det ska bli verklighet, och medan jag tar mina första stapplande steg i den riktningen, så märker jag hur minnena flödar från när jag var barn och pappa lusläste en tidning han prenumererade på, som hette Onkruid* (Ogräs) och som lärde honom allt om självhushåll, biodynamisk odling och annat man behövde veta ifall man planerade att flytta ut på landet. För det var ju planen: att flytta från tätbefolkade, smoggiga Holland till Livet på Landet i Vackra Vilda Sverige. Pappa var en av många i den första vågen av Gröna Vågare, på 70-talet.

Nu blev det ingen rosenskimrande ner-i-myllan-flytt för min del – jag var 12 år och försiktigt positivt inställd enbart för att jag blev lovad en egen häst – men oavsett vad jag tyckte om det hela så blev jag ju indränkt i värderingar och kunskaper som jag nu märker bara finns där helt utan ansträngning.

Till exempel när jag tänker på plums i toaletten och funderar över vilken toalettlösning jag ska välja, så är tanken på en mulltoa, eller en toahink inte ett dugg svår att ta till sig. För ärligt talat, hur smakfullt är det att hela västvärlden spolar ner kiss och bajs med dricksvatten när grundvattennivån sjunker för varje år som går…? Det äcklar mig nu ärligt talat, men så länge jag sprang i mitt ekorrhjul så hann jag ju inte känna efter riktigt…

Pappa har fortfarande toahink, och utedass. Det fungerar utmärkt bra, även om jag får erkänna att jag inte gillade läget som 16-åring… Men nu skulle det inte vara ett problem, tvärtom så skulle det kännas vettigt. För jag vet hur fina grönsakerna blir av det gödslet. Och btw, ”av jord är du kommen och till jord ska du åter varda” heter det ju av en anledning, så man kan lika gärna tillämpa det sättet att se på saken hela livet… 🙂

Hejhopp nu får det räcka med skrivande. Natti.

*Tidningen finns visst än! Men nu tycks det mest vara en flashig hipstergrej fylld med tvålar, rökelse och feelgoodprylar, att döma av sajten. Usch…

*Annonsen är ute! Dela gärna 🙂