![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.bruin.se\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/2A65E62E-0E02-465A-B0A2-13E37E14A4C6_1_105_c.jpeg?ssl=1\")
<\/a><\/figure>Det \u00e4r tyst l\u00e4nge. Till slut \u00f6ppnar jag munnen:<\/p>
\u2014 Jag vill s\u00e5 g\u00e4rna skriva, men jag vet inte om vad. Kan du hj\u00e4lpa mig? <\/p>
Hon stirrar p\u00e5 mig. Jag k\u00e4nner mig \u00e4nnu l\u00f6jligare. \u00c4nd\u00e5 \u00f6ppnar jag munnen igen:<\/p>
\u2014 Vill du ber\u00e4tta f\u00f6r mig?<\/p>
Hon svarar omedelbart: \u2014 Du vill inte lyssna, bara prata om dig sj\u00e4lv. <\/p>
Aj. Det d\u00e4r tr\u00e4ffar h\u00e5rt, f\u00f6r det \u00e4r sant. Jag \u00e4r s\u00e5 sj\u00e4lvupptagen att jag sk\u00e4ms, ofta. \u00c4ven om jag g\u00f6r allt jag kan f\u00f6r att andra inte ska m\u00e4rka det, s\u00e5 \u00e4r det ju jag sj\u00e4lv och mina fantastiska tankar, k\u00e4nslor, id\u00e9er och formuleringar som \u00e4r det som syssels\u00e4tter och roar mig allra mest. <\/p>
\u2014 Ja se d\u00e4r, nu g\u00f6r du det igen. Babblar p\u00e5 om dig sj\u00e4lv. Vill du ens lyssna?<\/p>
Jag \u00f6ppnar f\u00f6rv\u00e5nat munnen och s\u00e4ger: \u2014 Ja, f\u00f6rl\u00e5t, jag vet. Jag \u00e4r inte bra p\u00e5 att lyssna. Men om jag lovar att f\u00f6rs\u00f6ka. Kan du ber\u00e4tta f\u00f6r mig d\u00e5?<\/p>
\u2014 Ja.<\/p>
\u2014 S\u00e5 hur ska jag g\u00f6ra? fr\u00e5gar jag och s\u00e4tter mig tillr\u00e4tta och f\u00f6rest\u00e4ller mig att jag borde t\u00e4nda ljus, eller lite r\u00f6kelse kanske? S\u00e5 att r\u00e4tt st\u00e4mning infinner sig och allt det d\u00e4r.<\/p>
\u2014 L\u00e4gg av, s\u00e4ger hon. Ta fram datorn, lyssna, och b\u00f6rja skriv. Nu. <\/p>
Jag g\u00f6r som hon s\u00e4ger, och undrar om jag kommer tappa bort det hon hittills sagt, men det r\u00e4cker med en blick p\u00e5 henne, s\u00e5 inser jag att att det d\u00e4r med tid inte g\u00e4ller. Det hon sa nyss \u00e4r redan f\u00f6rbi och kan inte upprepas. Det hade sitt v\u00e4rde i stunden, ist\u00e4llet \u00e4r det som s\u00e5 att det enda jag beh\u00f6ver g\u00f6ra \u00e4r att lyssna p\u00e5 henne, och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5nga det med tangenterna. Utan att l\u00e4gga mig i. Jag beh\u00f6ver inte minnas, g\u00f6ra r\u00e4tt eller tillr\u00e4ttal\u00e4gga det hon s\u00e4ger. Hon tar hand om det.<\/p>
Ok. Nytt dokument. Klar.<\/p>
Hej \u00c5ngestflickan. Jag d\u00f6pte dig till detta n\u00e4r jag hittade dig. Men vem \u00e4r du? Och vad vill du bli kallad? <\/strong><\/p> Det spelar ingen roll. Kalla mig vad du vill. Jag \u00e4r ditt b\u00e4ttre vetande. Din magk\u00e4nsla, din dolda skugga, ditt undermedvetna hopp och din hemliga l\u00e4ngtan. Men inte bara din. Du tror du \u00e4r din egen men du \u00e4r ett litet l\u00f6v p\u00e5 ett gigantiskt m\u00e4nniskotr\u00e4d. Jag talar till dig men inte till dig. Jag ber\u00e4ttar f\u00f6r dig, men inte bara f\u00f6r dig. Jag \u00e4r det ni vill eller inte vill h\u00f6ra. <\/p> Ok\u2026 s\u00e5 hur g\u00e5r jag vidare nu d\u00e5? Vad vill du ber\u00e4tta?<\/strong><\/p> Du \u00e4r inte redo f\u00f6r min ber\u00e4ttelse. Du f\u00e5r en fr\u00e5ga ist\u00e4llet: Varf\u00f6r satte du en bil i mitt kn\u00e4?<\/p> Ah, tja. Det gjorde jag nog f\u00f6r att det liksom k\u00e4nns s\u00e5 sk\u00e4rande fel. En liten s\u00f6t plastdocka, symbolen f\u00f6r flickleken, den d\u00e4r leken som ska f\u00f6rbereda flickan f\u00f6r den omv\u00e5rdande rollen i framtiden. Och s\u00e5 racerbilen, symbolen f\u00f6r manlighetens l\u00e4ngtan efter kraft, hastighet, t\u00e4vling. Du sitter d\u00e4r med bilen i kn\u00e4t f\u00f6r att det \u00e4r en konflikt som f\u00e5r mig att k\u00e4nna obehag. Ett obehag jag vill skriva om. Och kanske ocks\u00e5 detta: att jag hittade dig och bilen n\u00e4r jag strandst\u00e4dade. Jag samlar p\u00e5 sm\u00e5 leksaker jag hittar n\u00e4r jag strandst\u00e4dar. <\/strong><\/p> Ja. Och varf\u00f6r klippte du av mig allt h\u00e5r? Och varf\u00f6r \u00e4r jag naken? <\/p> Hm\u2026 det logiska svaret \u00e4r f\u00f6r att h\u00e5ret var s\u00e5 sk\u00f6rt att det br\u00f6ts av. Men det sanna svaret \u00e4r att jag ville att du skulle bli s\u00e5 ren som m\u00f6jligt. S\u00e5 ursprunglig som m\u00f6jligt. Det var ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r jag tog av dig det lilla plagg du hade p\u00e5 dig. Som var genomborrat av r\u00f6tter, och med tj\u00e4rfl\u00e4ckar p\u00e5. F\u00f6rresten, du har fortfarande lite tj\u00e4rfl\u00e4ckar p\u00e5 kinden och \u00f6rat, och i h\u00e5rbotten, det g\u00e5r inte att f\u00e5 bort. Jag tror jag h\u00f6r dig b\u00e4ttre n\u00e4r du \u00e4r naken, avskalad. F\u00f6r utan attribut upplever jag dig som rak och \u00e4rlig. Du beh\u00f6ver inte l\u00e5tsas att du \u00e4r n\u00e5got annat \u00e4n det du \u00e4r. <\/strong><\/p> Sant. Jag s\u00e4ger som det \u00e4r. \u00c4ven om det \u00e4r sm\u00e4rtsamt f\u00f6r er att h\u00f6ra. S\u00e5 en sista fr\u00e5ga innan vi s\u00e4tter ig\u00e5ng: Varf\u00f6r tog du med mig hem, p\u00e5 riktigt? F\u00f6r det handlar ju inte bara om att du vill skriva?<\/p> Aj. Du prickar solarplexus som en projektil. Tack f\u00f6r den. Ok, p\u00e5 riktigt\u2026 <\/strong><\/p> Den d\u00e4r dagen var en s\u00e5dan d\u00e4r strandst\u00e4dardag som var himla behaglig. Vi hade gjort det v\u00e4rsta jobbet p\u00e5 just den platsen vid tidigare st\u00e4dtillf\u00e4llen, allt stort var redan borta ur den lilla viken. Nu satt vi i lugn och ro med var sin s\u00e4ck och plockade sm\u00e5, sm\u00e5 plastfragment i en driva av f\u00f6rmultnade t\u00e5ng-, v\u00e4xt- och vedpartiklar. Solen sken och det var en timme kvar tills vi skulle sluta. Men s\u00e5 fick vi fatt i en tamp, den satt fast i jorden. S\u00e5 vi drog, och drog. Det visade sig vara ett gigantiskt stycke n\u00e4t som l\u00e5g intrasslad i drivan n\u00e4stan en meter ner. Det tog en bra stund att f\u00e5 fram den, och det v\u00e4llde fram nya plastdelar. Nu blev timmen knapp. Vi var tvungna att hinna samla all den d\u00e4r plasten, som liksom fl\u00f6t upp ur jordens innanm\u00e4te, i s\u00e4ckar s\u00e5 att det inte skulle bl\u00e5sa iv\u00e4g \u00f6ver \u00f6n, eller v\u00e4rre: sk\u00f6ljas ut i havet igen ifall det blev h\u00f6gvatten. S\u00e5 det vara bara att l\u00e4gga in extra v\u00e4xel. <\/strong><\/p> Det var den d\u00e4r v\u00e4lbekanta k\u00e4nslan som steg upp. Den f\u00e5r mig att bli illam\u00e5ende: Det blir aldrig klart. Det finns alltid mer plastskr\u00e4p, i djupare lager. Det kommer alltid mer, fr\u00e5n havet. Sk\u00f6ljer in, storm efter storm, \u00e5r efter \u00e5r. Mer ketchupflaskor, nappar, topspinnar, yogurtburkar, fiskehandskar, f\u00f6rpackningar, l\u00e4skflaskor, fisken\u00e4t, l\u00e5dor, plastpellets, frigolit, slangar, b\u00e5tdelar, gummidelar, s\u00e4ckar, dunkar, filter, masker, sn\u00f6ren och ballonger. Det tar aldrig slut. Mina h\u00e4nder gr\u00e4vde genom denna blandning av civilisationsgalenskap och jag k\u00e4nde paniken v\u00e4xa inombords. Det tar aldrig slut. Vi drunknar i plast. * Precis d\u00e5 greppade min hand tag om dig. Jag blev r\u00e4dd. Det k\u00e4ndes som n\u00e5got d\u00f6tt, n\u00e5got levande, en r\u00e5tta, en kokong, en rutten korv eller ett vapen. Du var helt svart, kunde ha varit en rot, men min hand k\u00e4nde att det fanns r\u00f6rliga delar. <\/strong><\/p> Jag borstade av dig och s\u00e5 pl\u00f6tsligt stirrade dina klarbl\u00e5 \u00f6gon p\u00e5 mig. Det tog en stund innan jag ins\u00e5g att du en g\u00e5ng hade varit en liten s\u00f6t docka som n\u00e5gon s\u00e4kerligen hade lekt med. Du s\u00e5g ut som ett jordtroll, r\u00f6tterna som ot\u00e4cka svansar som tr\u00e4ngde sig ur din lilla overall. Du hade legat begravd d\u00e4r nere i s\u00e4kert flera decennier. Och nu s\u00e5g du dagens ljus, p\u00e5nyttf\u00f6dd ur denna v\u00e4mjeliga s\u00f6rja av plast. Jag k\u00e4nde \u00f6mhet f\u00f6r dig, och jag ville ta hand om dig. Inget barn kommer vilja leka med dig. Du \u00e4r f\u00f6r ful, f\u00f6r skadad, f\u00f6r gammal. Det finns miljarder nya s\u00f6ta dockor som inte kostar n\u00e5gonting. Men du har sett ett och annat. Du vet en hel del. Du stirrar p\u00e5 mig, och jag bara visste djupt inom att det du har att ber\u00e4tta \u00e4r v\u00e4rdefullt och viktigt. Det handlar inte om mig. Du vill tala, jag vet det. Det var d\u00e4rf\u00f6r.<\/strong><\/p> Bra. Det st\u00e4mmer. Nu vet vi var vi har varandra. Jag tror ni \u00e4r redo att lyssna.\u00a0Nu ska jag ber\u00e4tta, men bara kort, f\u00f6r du beh\u00f6ver vila snart. <\/p> Ni har f\u00f6rsatt er i den h\u00e4r situationen p\u00e5 Jorden. Ni har sj\u00e4lva skapat detta recept p\u00e5 samh\u00e4llskollaps p\u00e5 global niv\u00e5. Jorden kokar, har feber. Ni spr\u00e4nger, gr\u00e4ver, skr\u00e4par ner, sk\u00f6vlar precis \u00f6verallt. Ni h\u00e5ller p\u00e5 och drunknar i konsekvenserna av ert beg\u00e4r efter mer. Inget problem ni nu har framf\u00f6r er \u00e4r frist\u00e5ende. Allt h\u00e4nger ihop. Det finns inga yttre l\u00f6sningar, inga s\u00e5 kallade starka ledare som kan fixa problemen. Ledare \u00e4r ocks\u00e5 bara m\u00e4nniskor, drivna av samma slags k\u00e4nslor som alla andra. Ju r\u00e4ddare och argare ni blir, desto l\u00e4ngre bort \u00e4r l\u00f6sningen. R\u00e4dsla \u00e4r inte svaret. Inte hopp heller. Tacksamhet d\u00e4remot. Ur tacksamhet f\u00f6ds f\u00f6rn\u00f6jsamhet, k\u00e4rlek och omtanke. Och ett inre lugn. Sakta ner. Sakta ner p\u00e5 alla t\u00e4nkbara s\u00e4tt. Det \u00e4r det ni beh\u00f6ver. Omtanke om allt. Varandra. Naturen. Klotet. <\/p> Over and out. Vila nu. <\/p> <\/p> * Bara p\u00e5 V\u00e4stkusten flyter det i land uppskattningsvis 120 badkar med marin plast varje dygn. Den plast som n\u00e5r kusten st\u00e5r endast f\u00f6r 5% av den totala plastm\u00e4ngden som l\u00e4cker ut i havet, 1 % flyter omkring medan hela 94% sjunker till botten. Allt plastskr\u00e4p som hamnar i havet f\u00f6rst\u00f6r v\u00e5rt marina ekosystem och det marina livet. K\u00e4lla: V\u00e4stkuststiftelsen och Eunomia.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<\/a><\/figure><\/a><\/figure>